Corren
Samtidigt som kommunen redovisar ett överskott på 90 miljoner kronor, är det alltfler hushåll som inte får pengarna att räcka till. Kostnaderna för ”socialhjälp” redovisar ett underskott med över 11 miljoner kronor. Antalet nya hushåll som fått ekonomiskt bistånd ökade med 7,5% under förra året. De samlade kostnaderna uppgår därmed till över 150 miljoner kronor, vilket exempelvis är 40 miljoner kronor mer än kostnaderna för all allmän kollektiv trafik i Linköping. Det är också nästan tre gånger mer än kommunens kostnad för all biblioteksverksamhet.
Alarmerande många saknar jobb och i dess fotspår följer ett växande utanförskap. Inte minst gäller det ungdomarna. I Linköping är det 1132 ungdomar (18-24 år) som är öppet arbetslösa eller i tillfälliga åtgärder. Här ingår inte alla de som hellre skulle vilja ha ett jobb, men som valt att läsa tillfälliga kurser. Det är betydligt fler ungdomar i Linköping som är arbetslösa eller i tillfälliga åtgärder än de som studerar vid någon av gymnasieskolorna Katedral eller Berzelius. Det är någonstans mellan 200-400 fler ungdomar idag som är öppet arbetslösa eller i åtgärder än det var vid mandatperiodens början. Tyvärr räcker det inte ens alltid med universitetsutbildning för att få jobb. Ett år efter universitetsexamen från Linköpings universitet är det nästan var femte student som ännu inte fått ett jobb. Det beror inte på att utbildningen skulle hålla en låg kvalitet. Tvärtom, situationen är något mindre ”ogynnsam” för de som studerat vid Linköpings universitet än för de som läst vid andra universitet.
Inte bara ungdomar står utanför arbetsmarknaden. Det är nästan lika många i Linköping som är öppet arbetslösa eller i åtgärder som de som bor i Ekholmen eller i Ljungsbro. Här är inte inräknat de linköpingsbor som ingår bland de 560 000 svenskar som förtidspensionerats under Göran Persons regeringstid. De som sökt sig till Linköping – eller kanske flytt undan förföljelse - från länder utanför Europa och Nordamerika har ofta mycket svårt att komma in på arbetsmarkanden. Det är närmare 6 av 10 i arbetsför ålder i den gruppen som inte alls återfinns i sysselsättningsstatistiken. Vilket underbetyg för den förda integrationspolitiken.
Visst finns det anledning att känna stolthet över vårt vackra Linköping. Visst finns det anledning att vara stolt över SAAB och flygindustrin. Visst känner vi stolthet över alla andra framgångsrika företag och företagare. Visst gläds vi med Mjärdevi-företagen som återigen växer. Visst inser vi betydelsen av teknikföretagen och livsmedelsindustrin. Visst är vi stolta över vårt universitet. Vi kommer dock aldrig att klara jobben och att bryta utanförskapet om vi enbart satsar på ”high-tech” och spetskompetens. Alla kan inte bli civilingenjörer. Linköping måste bli ett eldorado för alla former av entreprenörskap och företagande. Om vi varit lika bra på nyföretagande som Solna skulle det ha startats över 500 nya företag under förra året. Om varje småföretagare (1-49 anställda) anställde en ny medarbetare så skulle 3 200 nya jobb tillskapas i Linköping. Om hälften av alla enmansföretagare i Linköping anställde en medarbetare skulle ytterligare 3 482 nya jobb tillskapas. Det behövs en politik för fler och växande företag och för nya jobb. Det behövs en ny politik för att bryta utanförskapet. Det räcker inte med att kommunen mår bättre. Hur mår egentligen medborgarna?
Välkommen
i gänget! Passa på att bli medlem du med. Medlemskapet första
året kostar bara 100 kronor.