I en tidigare debattartikel (4/8) lanserade vi - som företrädare för moderaterna - en vision om att Linköping skulle bli Sveriges första ”trådlösa kommun”. En vision där alla medborgare till en mycket låg kostnad har tillgång till modern trådlös IT. Linköping är redan idag Sveriges ledande IT-stad. Här finns stora företag - såsom Ericsson och SAAB - med spetskompetens i absolut världklass. Det finns också en rad mellanstora företag och myndigheter som också är viktiga aktörer när det gäller visionens förverkligande. Linköping har idag en relativt god täckning av fibernät i staden. Många hushåll saknar dock fortfarande modern IT och möjligheterna att söka och få information i delar av kommunen möter fortfarande omotiverade hinder. Ibland sätts begränsningen av brister i tillgänglighet. I andra fall är det priset som reser hinder. Genom att alla aktörer hjälps åt är det möjligt att förverkliga visionen. Här finns mycket att lära från bl a flera amerikanska städer och från Taipeh (Taiwan) som kommit långt i arbetet med att skapa ”trådlösa städer”. Annika Lillimets (mp) har uppenbarligen inte begripit förslaget. Lillimets beskriver förslaget som ”bredbandssocialism” och hon befarar att förslaget skulle gå ut över kärnverksamheterna. Inget kan vara mer felaktigt.

Kommunen skall vare sig äga eller ansvara för driften av det trådlösa nätet. Kommunen kan dock aktivt medverka till att visionen förverkligas. Detta kan ske ex. genom att upphandla samhällsinformation och att utveckla trådlösa tjänster för den offentliga verksamheten. Det fiberoptonät som idag ägs av kommunen (Utsikt AB) kan också nyttjas för att förverkliga visionen. Kommunen kan också ta initiativet genom att bjuda in såväl privata aktörer som offentliga aktörer till ett rådslag kring hur visionen skall förverkligas. Tekniken finns. Behovet finns. Företagen i Linköping har kompetensen. Varför skulle inte Linköping kunna bli först i Sverige? Undantagsvis kan också kommunen – om marknaden inte löser uppgiften - via kommunala bolag ikläda sig en del investeringskostnader. Detta kan ske genom en begränsad omfördelning av den investeringsram på 700-800 mkr/år som idag gäller för de kommunägda bolagen. Ingen skulle väl idag acceptera att vissa hushåll eller orter skulle vara utan vägförbindelser? Varför skall vi då acceptera att delar av kommunen och många hushåll fortfarande saknar tillgång till modern IT-teknik? Visionens förverkligande kommer inte att medföra några besparingar inom kärnverksamheterna. Tvärtom, den trådlösa tekniken kan bidra till att utveckla såväl företagandet i Linköping som att utveckla kärnverksamheterna.

Paul Lindvall (m) - kommunalråd

Gunilla Carlsson (m) – riksdagsman